Om mig...

Jag heter Malin Eriksson och bor på landet utanför Trosa med min familj. Den består av min man Lars, våra barn Tove, Sunna, Viktor, hundarna, en ponny och diverse småkryp.
Jag föder upp vita herdehundar och målet med min avel är att få fram arbetsvilliga, rastypiska, vackra hundar som är friska både mentalt och fysiskt. Jag arbetar aktivt för att rasen ska vara lika sund och frisk om 20 år som den är idag.
För att nå mina avelsmål väljer jag avelsdjur med största omsorg. Jag använder endast sociala, friska, sunda och välmeriterade hundar för aveln. Hundar som dessutom inte har använts eller kommer att användas i avel för många gånger, detta för att stärka den lilla stam av vita herdehundar som vi har idag.

Min första vita herdehund, Tågabo Beyas, köpte jag februari 2001 av Sandra Eriksson i Sundsvall. Beyas utgör grunden för min avel och för mig är hon unik. Hon är mycket bra både exteriört och mentalt vilket resulterat i att jag kunnat uppfylla min barndomsdröm, att få föda upp hundar.
Under hela min barndom fanns det hundar i familjen. Min första egna hund, en Groenendael, köpte jag som 17-åring och sedan dess har jag inte kunnat vara utan.

Intresset för djur har funnits så länge jag kan minnas. Det var därför självklart för mig när jag skulle börja gymnasiet att välja ett djurvårdsprogram. Valet föll på Spångagymnasium, även kallat "djurplugget" där jag inriktade mig mot etologi och djurparksdjur, framförallt vargar.
Efter gymnasiet arbetade jag några år på Skansenakvariet med deras apor och halvapor, ett otroligt roligt och stimulerande arbete.
I samband med att jag blev gravid och flyttade ifrån Stockholm ut på landet var jag tyvärr tvungen att sluta då det blev alldeles för långa resor.

Jag utbildade mig till IMMI- instruktör 1994 hos Anders Hallgren som jag tycker är en otroligt duktig hundpsykolog. Jag började hålla i lite hundkurser och
parallellt med dem var jag engagerad i föreningen "Katastrofhjälp för fåglar och vilt". Arbetet bestod av att jag hjälpte till med att föda upp diverse djurungar som på ett eller annat sätt blivit av med sina föräldrar.
Jag har en examen i molekylär cellbiologi, som innefattar mina favoritämnen, genetik och genexpression, och arbetar nu som laboratorieingenjör.

Vid sidan av mitt arbete, familj och hundaktiviteter är jag medlem i en hunduppfödargrupp där vi diskuterar diverse frågor. Jag sitter i hundsportgruppen och avelsrådet för vit herdehundklubb samt har även ett uppdrag åt SKK som RAS-handledare.
Jag har gått SKK: s nya hunduppfödarutbildning.

Den vita herdehunden är en aktiv hund som gillar att arbeta och den behöver bli mentalt simulerad. Därför säljer jag valpar endast till personer som är beredda att vara aktiva och som vill jobba med sin hund på ett eller annat sätt.
Som valpköpare ska du känna dig trygg och unik då du köper en valp från Sunnantorps kennel.
Jag vill att du som köper av valp av mig ska gå en valpkurs och minst en fortsättningskurs. Har du en bra grundlydnad blir det mycket trevligare både för dig och för din hund.
Du tycker kanske att du har tillräckligt med erfarenhet av hund och inte behöver gå någon kurs. Det spelar ingen roll hur mycket erfarenhet du har, som hundägare blir du aldrig fullärd. Dessutom behöver valpen socialtränas.
Jag ser gärna att du gör en mentalbeskrivning av din hund när den är cirka 18 månader, självklart hjälper jag till med det i den mån jag kan. Det främjar min avel, hela rasen och dig som valpköpare.
Du som köper valp av mig skriver, förutom SKKs köpeavtal, på ett extrakontrakt, där du förbinder dig att röntga höfter och armbågar på hunden vid cirka 12-24 månaders ålder. Du förbinder dig, om du mot förmodan inte kan behålla hunden, även att inte sälja den till någon annan än tillbaka till mig.
Självklart finns jag här för dig som valpköpare och jag hjälper gärna till vid utställningar, träningar och tävlingar. Har du några frågor är du alltid välkommen att höra av dig.